måndag 23 mars 2015

New Wines ledarkonferens, Bethelteam och församlingen


Den senaste veckan var väldigt intensiv. Först ledarkonferens i Stockholm med New Wine och sedan en helg med Bethelstudenter i Lysekil. Eftersmaken efter veckan är väldigt god och jag vill dela några av de tilltal som jag upplever att jag har hört från Gud. Det är lätt att överdriva lite när man delar ett profetisk ord. Det är inte medvetet utan det ligger i det profetiska att se potentialen i det som ske och att se in i det som Gud har tänkt. Det är en av Guds rikets hemligheter. I senapsfröet finns programmet, DNA, för en färdigutvecklad växt. När Gud handlar och när Gud talar så finns på liknande sätt kraften för fullbordan nedlagt i ordet. Det är som ett frö som sås, vilket Jesus poängterar många gånger. Därför är det ibland lätt att gå i gång, profetiskt, när man känner igen Gud och urskiljer hans röst likaväl som man i det profetiska kan se förödelsen och vilka konsekvenserna blir när ett skeende eller ord leder bort från Gud. Jag tror att profeterna har en förmåga att reagera starkare än många andra för att man känner igen ursprunget av ett ord eller skeende. Den profetiska gåvan lever så att säga i en realiserad framtid och är därför i otakt med många andra människor. Det ligger i uppgiften att vara spejare eller väktare på muren. När vi förstår den allmänna lagen om sådd och skörd som är nedlagd i skapelsen och som bibeln bekräftar och kopplar den till den profetiska förståelsen blir det förhoppningsvis lite begripligare.. ”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda” Gal 6:7 När det är sagt vill jag försöka beskriva vad jag upplever som ett genombrott eller ett skifte för kyrkan i vårt land efter veckan som gått.
  1. Det första handlar om en förnyad identitet. Kyrkan är Guds kyrka och Gud har utvalt församlingen för att hans ord, hans plan skall förverkligas. Vi tror på en apostolisk kyrka och det innebär att Gud sänder sin kyrka i världen. När kyrkan förstår sin identitet som utsänd av Gud rör hon sig i en riktning som förvandlar hela skapelsen. Kyrkan bär Jesus närvaro och Jesus uppdrag i världen. Jesus är den fullkomliga förebilden och han ger kyrkan den rätta bilden av uppdrag. I vår identitet som apostolisk ligger det att representera Gud i världen och bära hans närvaro till en världen som inte känner honom. Förkunna evangeliet med ord och gärningar så att människor förstår att Gud är på deras sida, att Gud älskar och att Gud alltid är god. Jag har hört Gud säga Jag vill få mitt folk tillbaka” och jag vet i mitt hjärta att det handlar om hela Sveriges folk. När vi förstår vem Gud är och tar till oss att vi är hans älskade barn i Jesus så kommer hans Ande att förnya och återupprätta kyrkan. Det kommer inte i första hand att ske genom samfundens förnyelse utan genom lokala församlingar som hör Guds röst för sitt samhälle och uppfylls av Guds passion för människor. Församling blir bärare av Guds fullhet och kraft när hon förvandlas av hans kärlek.
  2. När uppdraget blir tydligt och vi fokuserar på det innebär det att allt vi gör sker i relation till uppdraget. Vi borde inser att de strukturer och former som vi skapat inte klarar av uppdraget . När Gud på nytt tar tillbaka sin kyrka och formar henne så kommer det att se väldigt annorlunda ut. Ledarkonferensen var ett resultat av vad vi under flera år har hört Gud tala om. För att kyrkan skall kunna bli det Gud har tänkt behöver de tjänster och de gåvor som Gud har gett användas. En apostolisk kyrka, som bär Guds rikets DNA, och som Gud förvandlar världen igenom, behöver vara formad efter hans plan och tanke. Upprättandet av de femfaldiga tjänstegåvorna är en avgörande del. Konferensen handlade om Gud bygger, utrustar och sänder sin församling utifrån beskrivningen i Efesierbrevet 4. När Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare kommer i sin rätta funktion, inbördes och i församlingen förlöser det kraft för hela församlingen att göra Guds vilja. Alla dessa tjänstegåvor får sin rätta funktion i förhållande till den apostoliska tjänsten och kyrkans apostoliska uppdrag. Jesus uppdrag är tydligt ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” Luk 4:18 Evangelierna konstaterar överallt att fysiskt blinda blir helade, besatta befriade och att de fattiga samlas i skaror runt Jesus därför att allt han gjorde var gott. Guds församling, lyder Gud och vet vem Gud är. När vi lyder Gud får han ansvara för församlingen och för resultatet av ”missionen”, men när vi sätter oss i Guds ställe blir det våra problem och vårt ansvar. När Gud nu besöker församlingen, vingården, och tar den tillbaka så säger han till oss ”Det är tid för er att vara vara kyrka på mitt sätt”. Jag tror att den kallelsen fullständigt kommer att revolutionera vårt land. Det finns alltid motstånd mot att släppa kontrollen till Gud både i oss själva och i de mänskliga strukturer vi byggt upp. Men eftersom dessa inte kan producera vare sig växt eller frukt har vi inte något val. Jag tror att vi håller på att, precis som den förlorade sonen ”kom till sig själv”, komma till insikt att utan Gud dör kyrkan.
  3. Gud bekänner sig till sina söner och döttrar genom att ge sin helige Ande. Under helgen som gick fick vi uppleva en stark gudsnärvaro. Det fanns en ny nivå av närvaro i tillbedjan, undervisning och betjäning.  Ibland beskrivs Guds närvaro som rök och röken skiftar i koncentration, färg och doft beroende på mängden. Jag tror att vi upplevde en större koncentration än någonsin tidigare och det innebar att röken trängde in i förut rökfria områden. Eftersom vi inte är vana, även om vi är skapade för gemenskap med Gud, så hostar vi lite och det svider i ögonen. Mark Brooks. rektor för första året av bibelskolan i Bethel, sa att när det gudomliga möter det mänskliga eller när Guds Ande möter mänskligt kött vet man aldrig vad som händer. Allt är inte Gud som glimmar men vi reagerar andligt, själsligt och fysiskt på en högre koncentration av Guds närvaro. Så var det med människor i Bibeln och så är det idag. Det intressanta är att när Gud besöker sitt folk blir det aldrig detsamma igen.Det ligger i saken natur att vi möter, fylls och drabbas av det som är större och okontrollerbart. Gud är Gud. Han förvandlar, skakar om och gör nytt! För oss här i Lysekil tror jag det innebär att lovsången inte kommer att bli densamma. När vi erfarit Guds närvaro i tillbedjan måste vi ha mer. Hjärtat längtar efter mer. ”Lovsång öppnar himlen” sa Mark Brooks i helgen och när vi förstår mer av den sanningen blir lovsång inte ett val utan en livsstil för församlingen. En öppen himmel har profeterats över Lysekil i helgen och det leder till lovsång. Människor anade änglar och det undervisades och profeterades om himmels närvaro och änglar. Jag är övertygad om att en öppen himmel alltid medför änglaaktivitet. Vi får lovsjunga med änglarna! Jfr Luk 2:9ff, Joh 1:51, 1 Mos 28:12. När Gud är närvarande sker Guds vilja. Det innebär att de sjuka helas och de fångna befrias. Jag överdriver inte om jag under sista veckan sett 50 -100 människor bli bättre eller helt bra genom Guds ingripande. Bara i Lysekil såg vi 30-40 stycken under helgen. Det är en ständig ökande skara som blir berörda av Guds helande kraft – röken tätnar. Det innebär att den inte kan hållas inne i kyrkan utan kommer att sprida sig ut. Jag har tänk många gånger sista veckan – Det är tid att ta Gud ut till människor som inte vet att han finns och som inte ännu har förstått att Gud älskar dem och att han är GOD! När vi nu får  erfara Guds närvaro så konkret tror jag inte det går att stoppa. Guds rike breder ut sig. Det kommer att bli motstånd och det finns krafter som vill kväva röken genom att slå med sina brandfiltar. Resultatet kommer bara bli att röken sprider sig snabbare. Guds ord kommer att gå i uppfyllelse och vi är privilegierade att får vara med i en tid då detta sker.  
                                                                                                                                          Jag fick ett profetisk budskap av en kvinna från Bethel. Hon sjöng Willy Nelsons version av Irving Berlins sång Blue skies och sa att detta var till mig från Herren. Eftersom jag är Kyrkoherde i Lysekil tror jag att det är för hela församlingen här och att jag fick höra det som representant för kyrkan här. Nu är jag också nationell ledare för New Wine Sverige och jag upplever att detta är ett tilltal också med relevans för New Wine. /Hans

Blue skies smilin' at me
Nothin' but blue skies do I see
Blue birds singin' a song
Nothin' but blue skies from now on

I never saw the sun shinin' so bright, never saw things goin' so right
Noticing the days hurrying by, when you're in love, my how they fly by
Blue days, all of them gone
Nothin' but blue skies from now on

Blue skies smilin' at me
Nothin' but blue skies do I see
Blue days, all of them gone
Nothin' but blue skies from now on





 



måndag 2 mars 2015

Den profetiska tjänsten kyrkan och det politiska skeendet





Tidigare i Navigera har jag lyft fram vänskapen med Gud som grundläggande för den profetiska tjänsten. Gud uppenbarar sin vilja och sina planer för sina tjänare profeterna, för sina vänner. Därför finns det en förtrolighet med Herren, ett förtroende för hans ord och en ödmjukhetens ande hos profeten. Profeten är noggrann med sitt liv och sina relationer, att leva försonad med människor och Gud, ständigt nära korset är avgörande. Närheten till Herren gör det möjligt att uppfatta Guds blick, viskning och hjärtslag. Det fördolda i Gud, hans sinnesstämning, det han har nöd för, upprörs över, uppenbaras i profetens ande. Mose beskrivs som Profeten i gamla testamentet och i hans relation till Herren märker vi av detta tydligt. Han samtalar med Gud, ansikte mot ansikte och känner Gud personligen.

Vi har också sett att i ljuset av Jesus försoningsdöd så framträder den profetiska tjänsten än mer som ett Guds redskap till att kalla fram gåvor och förmågor i människor som ännu inte uppenbarats eller kommit till sin rätt. Ett uttryck som vi återkommit till de senaste åren är ”att hitta guldet” i människor. Det gör den profetiska tjänsten så viktig i församlingsbygget och i att utbreda Guds rike. Att vara ”väktare på muren” och spana efter vad Gud gör idag och välkomna det in i det lokala sammanhanget och i människors liv är en annan del av denna tjänst.  Det handlar också om gåvan att få ”se in i himlen” och vara med att förlösa det som finns i himlen här på jorden. Dessa funktioner är helt avgörande och något som vi behöver bejaka, välkomna och ge utrymme för. Jag vill gå så långt som att säga att utan den profetiska tjänsten så får inte den profetiska gåvan, som är given till var och en, inte den kraft och den växtpotential som Gud har tänkt. När profeterna är i rätt funktion, balanserade och med en karaktär som inger förtroende och när de välkomnas i församlingen gör det att hela kroppen får ljus och lättare hör Guds röst. (Jfr bl.a. Matt 10:41, 6:22f)
Eftersom profettjänsten är kopplad till Guds Ord så finns det också en prövning av profeten som handlar om trohet till det Gud sagt, till hans löften och till Jesus som är Ordet. 
En annan iakttagelse är att profeten verkar röra sig i Guds ords olika nivåer eller skikt. Med det menar jag att profeten kan få insikt om Guds tidsplan i betydelsen att kunna känna igen den och vara beredd när Gud handlar. Det innebär att känna Guds ”Kairos”- ögonblick och kunna förbereda både sig själv och församlingen på ”när tiden är inne”. En annan aspekt av detta tror jag handlar om att den profetiska tjänsten kan identifiera var vi är i ett skeende i församlingen och i världen, vilka ord, profetior, löften m.m. som Gud nu aktualiserar och handlar genom. Guds plan och Guds ord står ju fast och går mot sin fullbordan. Detaljerna om framtiden är fördolda i Gud men för profeterna uppenbarar han vad som sker i nuet och tillräckligt mycket för att Guds folk skall hitta vägen in i det Gud har planerat. Profeten har i sin relation till Gud och till hans ord en inre kompass vilken ständigt kalibreras av Gud för att vi skall kunna känna igen vad Gud gör och talar idag.

När detta är sagt så har jag blivit mer och mer påmind om behovet av att lyfta blicken och titta ut över skeendet i världen. Om blicken bara hamnar på församlingen så är det en stor risk att vi missar den stora bilden som är historien, Guds handlande med sin skapelse och sin mänsklighet. Jag tror att Gud visat att det finns två perspektiv, som hör samman, och som genom historien är avgörande. Det är ”Guds stora och lilla perspektiv”,  förutan vilka vi med nödvändighet kommer att hamnar fullständigt fel. Jag vet att det finns mängder av frågor, omständigheter och ansvarsområden som ur ett profetiskt perspektiv är viktiga. Det är inte något jag varken vill  kritisera eller försöka upphäva men Guds stora plan är att en dag ”i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren” Fil 2:10f  För att nå dit så sänder han sin kyrka, som är Kristi kropp, att förkunna evangelium, fortsätta göra Jesus gärningar,  träna lärjungar och genom dopet införliva nya människor i kyrkans gemenskap. Matt 28:18ff Den dag då detta uppdrag är slutfört och alla har hört och fått chansen att ta emot, dagen som bara Gud vet, kommer Jesus att komma tillbaka. Allt som sker i församlingen har detta som mål, att evangelium skall förkunnas i hela världen och för hela världen. Historien, som Gud har fullständig kontroll över, har sitt mål i Kristus. Det innebär att det inte är så konstigt att ”världen” skakar av konflikter, flyktingströmmar och katastrofer. Det har sin grund, på något sätt, i konflikten mellan ”denna världens furste” och Guds rikes utbredande. En aspekt av skakningarna i den arabiska världen och i Afrika är att Gud handlar i enlighet med sin plan och sitt ord. Dessa länder kommer att vända tillbaka till Herren, men mycket lidande och bedrövelse kommer att föregå innan de religiösa makterna som är lierade med den politiska makten släpper taget och kapitulerar. (Jfr bl.a. Jes 19) Jag tror att vi kommer att få se en enorm väckelse bland muslimer men i samband med det kommer också folkgrupper, gränser m.m. att kastas om. Kina och Indien kommer som de folkrikaste länderna i världen att uppleva stora omvälvningar när Guds rike går fram och det kommer inte att bli enkelt. Kyrkan har ingen annan väg att gå än att kämpa med andliga vapen, aldrig med världsliga. Men denna världens furste har blod på sina händer från första början. 
Den kyrka som slutit fred med världen och bara återspeglar tidsandan eller samhället har ingen framtid. Det är ett religiöst system som tjänar att hålla människor i schack och som bara kommer att tjäna denna världens makthavare. I sin fulla mognad kommer den religionen att vara en synkretistisk ideologi, präglad av mänskliga ambitioner och tänkande, under en stark världsledare. Kyrkans kallelse är att vara sänd i världen, såsom Jesus, och bara göra det hon ser Fadern göra. Hon är en missionerande kyrka kallad att förvandla världen, länder, städer och kulturer. En kyrka som bär Guds rikes kultur och visar himlen på jorden.

Det andra perspektivet, "det lilla", har med Israel att göra.  Gud har valt att handla genom historien med Israels folk. Guds utkorelse och löfte gäller både det judiska folket som helhet med sin tro på Herren och landet Israel. Gud kommer att föra ihop dessa perspektiv i slutet av historien, kyrkan och Israel.  Det innebär att kyrkans mission i världen och upprättandet av landet i sin fullhet i enlighet med de profetiska orden och löftena, i slutänden är oskiljaktiga. Folken som kommer att strömma upp till Jerusalem för att tillbe Herren på Sions berg kommer att söka sig till den plats där Jesus kommer tillbaka. Det innebär inte att allt vad judar gör är rätt eller att allt vad staten Israel gör är riktigt, men vårt förhållande till det judiska folket och till staten Israel visar om vi förstår Guds plan eller inte. Det är ett omistligt perspektiv. Avståndstagande, förföljelse, bojkotter, krigshandlingar eller terrorism mot judar eller staten Israel är ett angrepp på Gud själv. Därför är det som sker i Europa idag av förföljelse mot judar inte bara djupt tragiskt utan har mycket större konsekvenser än vi anar. Kyrkor som manar till bojkott av landet Israel eller tiger när det judiska folket förföljs begår en synd. Synd skiljer oss alltid från Gud med alla dess förödande andliga konsekvenser. Å andra sidan så finns det idag, som det alltid funnits, en välsignelse i att känna igen Guds handlande med sitt folk. Den som välsignar Abraham kommer att bli välsignad av Gud själv och i honom ”skall alla släkter på jorden bli välsignade”. 1 Mos 12:3
Dessa båda perspektiv, kyrkans missionerande karaktär och uppdrag samt Guds utkorelse av ett egendomsfolk kopplat till löftet om landet hänger alltså ihop. Det kommer att få allt större konsekvenser för kyrkan i världen och dess agerande. Det är en fråga om liv eller död andligt sett. Det kommer också att få betydelse för hur vi agerar på den politiska arenan, inte bara i världspolitiken utan också här hemma. Jag tror att vi behöver se vad som sker nu och också avslöja de krafter som är i rörelse i den svenska kulturen och politiken utan att glömma att vi främst är kallade att välsigna./Hans