måndag 2 juni 2014

Kom Helige Ande!


"Awake, awake, oh north wind
Awake, awake, oh south wind; blow over me
Come, oh winds of testing
Come, winds of refreshing; blow over me

Let the winds blow, let the winds blow (7x)
Let the winds blow

Fling wide the door to my soul
Open up the door to my heart
Have your way, have your way
Have your way, yeah

I won’t be afraid; I will face the wind
I won’t be afraid; I’ll embrace the flame

Let the winds blow, let the winds blow (7x)
Let the winds blow

Fling wide the door to my soul
Open up the door to my heart
Have your way, have your way
Have your way, yeah

Take me through the fire, take me through the rain
Take me through the testing, I’ll do anything
Test me, try me, prove me, refine me like the gold
Like the gold"
By Misty Edwards

Andens vind blåser, märker ni det inte? Den tilltar i styrka och blåser liv, väckelse och hopp in över vårt land. Men alla vindar är inte från himlen. I en gammal lovsång sjunger vi ”jag vill vänta på den rätta vind” och ”när den kommer vill jag kasta mig ut”. Under den senaste veckan har många tilltal handlat om vind och det kanske inte är så konstigt i pingsttid. Men i media och i kulturbruset möter vi också kyliga vindar, vindar som har ett annat ursprung än himlen. Under sådana tider blir vi påminda om hur avgörande urskiljningens gåva är. Eftersom Anden framträder ”så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7) och är Hjälparen som skall leda oss ”fram till hela sanningen” (Joh 16:13)  kan vi frimodigt be om Anden och lita på dess hjälp. Anden förhärligar Jesus och kastar ett förklarande ljus över Ordet så att vi inte far vilse. Guds vind, Anden kan värden inte ta emot och världen känner den inte heller. I bibeln så möter vi stormar som både är förgörande, som på Genesarets sjö eller när stormen kastar Paulus skepp mot land, och som är Guds vind som när den delar Röda Havet eller susar i träden som ett tecken för David. Bilder av att fånga vinden, få höjd av vinden, spänna seglen i vinden, flyga som örnen eller lyfta som en leksaksdrake talar om att Gud vill ge oss höjd, perspektiv men också vara vår kraft.



När Elia möter Gud på berget Horeb (1 Kung 19) så går storm, jordbävning och eld före Herren men det står att Herren inte var i dessa manifestationer, vid det tillfället. Jag tror att före varje större genombrott för Guds rike så föregås det av kosmisk kamp. Denna kamp uppenbarar både Guds kraft som bryter ner och rensar väg för det som kommer och kaosmakternas våldsamma motstånd och uppror mot Gud och hans tjänare. Denna kamp blir alltid kött och blod i den konkreta verkligheten. Saker slits loss, sönder och skakar. Det är som om vilddjuret också blåser både vind och eld ifrån avgrundens djup. Elias möte med Gud på berget hade föregåtts av stora segrar men också drottning Isebels dödshot. Trots gudsmannens många erfarenheter av Guds kraft och omsorg rann modet av honom inför hotet. Jag tror det är viktigt att Eliaberättelsen ger oss perspektiv så att vi inte ger upp. När Andens vind kommer känner Elia igen den och träder fram inför Gud. Han fångar vinden och i den uppenbarar Gud på nytt att han är Herre över alla omständigheter och historien. Han visar Elia att han ingalunda är ensam utan många tusen står vid hans sida och har inte böjt knä för fruktbarhetsguden Baal och dennes drottning Isebel. Detta trots att det var påbjudet enligt lag att dyrka avguden och hot om dödsstraff om man höll sig till Herren.
När Elia känner igen Gud i den stilla susningen är det som om Gud andas på honom. Modet, kraften och kallelse kommer tillbaka och han förnyas i uppdrag och får kraft att fullfölja Guds plan att förgöra det onda. Detsamma gällde lärjungarna, när Anden föll över dem på pingstdagen får dem kraft att göra det Jeus befallt dem att göra. De får makt i Jesu namn att fortsätta hans verk. I samma Anda och med samma kraft som Jesus själv. Resultatet skulle t.o.m. bli ännu större hade Jesus sagt. (Joh 14:12) Eftersom Jesus hade kommit för att ”göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8) och det var genom den helige Andes kraft som detta skedde är Andens utgjutande nödvändig för kyrkans uppdrag. Det finns inget viktigare för en lärjunge än att ta emot den Helige Ande.



Tappa inte modet! Herren är nära. Behåll fokus på det Gud talat och var trogen det uppdrag han gett er! Den som hör hans Ord och gör det han befaller har en stadig grund. Låt inte heller världens lockelser eller bekymmer bli en distraktion för er. Det finns tusen goda skäl till att prioritera efter egen vilja och vandra våra egna vägar men det finns bara en som är ”Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). Det kostar att följa honom, det kan blåsa och storma men det är bara hos Jesus och i hans vilja som Andens blåser in Guds kraft!/Hans