måndag 31 oktober 2016

Awakening Europe


Efter en tids tystnad på Navigerafronten återkommer jag med några tankar efter Awakening Europe. 2016 har varit ett missionens år där evangelisttjänsten trätt fram och inspirerat Kristi kropp. En tjänst som kommit med en förnyad kallelse tillbaka till ursprungsuppdraget som vi finner i missionsbefallningen. Matt 28:18-20  Församlingens kallelse är att lägga ut näten efter Jesus befallning men nu är det tid att vittja dem och lägga fångsten i korgar. Detta har varit något av ett tema under året. Awakening Europe är en del i det skeendet och som allt Gud gör är det viktigt. 

En stark känsla av enhet men också av att vi står i början på något nytt präglade de samlade på Friends Arena i helgen. 25 000 hyllade och lovsjung Jesus som Kung och uttrycket som återkom var: ”Det är en ny Kung i Europa - Hans namn är Jesus”.  Jag vill dela något av det jag uppfattade som signifikant under helgen men innan det så måste jag konstatera att när jag skriver detta så pågår en försoningsgudstjänst i Lunds domkyrka mellan Lutherska världsförbundet och Romerskkatolska kyrkan. Det är ingen tillfällighet och hela den världsvida kyrkan går mot en ny reformation.

Det första jag hört handlar om enhet.  Enhet i tillbedjan av Jesus, enhet i mission för världens skull och enhet i tro på Guds Ord. Det är när Jesus på nytt gör sig synlig och tydlig i församlingen som splittringen upphör.  Den profetiska kallelsen är att hjälpa hela Guds folk att känna igen Jesus och att följa hans röst.  Det utmanande är att visa på Jesus mitt i alla de kulturella skillnader som finns i Guds församling.
För att kunna få denna enhet är försoning en nyckel. Representanter för olika delar av trosrörelsen bad varandra om förlåtelse på Friends Arena. Katoliker och Lutheraner bad om förlåtelse i Lunds domkyrka. Med löfte att inte kasta sten, att inte förtala eller förbanna utan istället välsigna och söka varandras bästa öppnar sig en ny väg för Sverige. Det finns något av Johannes döparen över det som nu händer och snart inleder vi ett nytt kyrkoår med att sjunga ”Bered en väg för Herran”. Ur 2016 går vi framåt på denna väg. Det är en ödmjukhetens och försoningens väg. En väg som Herren banar och som ingen kan beträda i egen kraft eller vandra på om man följer sitt eget huvud eller sin egen vilja. Det är Herrens väg! Den är omöjlig för världen att vandra men är en härlighetens väg banad för dem som följer Jesus.

Vägen leder till FRIHET! De som vandrar på den kommer att utmärkas av Andens frihet. På den kommer vi att finna en dansande generation.  En generation som inte bryr sig om vad världen tycker utan är befriade från människofruktan. Bara den som är fri kan befria de fångna och det kommer att vara något som visar sig i det Gud gör nu. Han kallar församlingen och varje lärjunge att ”sätta de fångna fria”.  I Lysekils församling har temat under en tid varit frihet i Kristus. Frihet från rädsla både för människor, andliga krafter och döden. Den Sonen gör fri är verkligen fri”  Joh 8:36. Jag tror att det bröts något under Awakening som kommer att visa sig tydligt framöver.  En ny frihet i att vittna men också en frihet att skapa. Guds Ande bemyndigade människor att var kreativa.  Ett tema du som läst navigera känner igen men jag tror att något är annorlunda efter helgen och det kommer att visa sig.

Väckelse innebär omvändelse. När Todd White förkunnade på lördagkvällen öppnades också något andligt. En gammal dörr som varit stängd och igenbommad. Utan att den öppnas kan inte den nya vägen beträdas och den heter omvändelse.  Renhet är något som Jesus kallar oss till och som han betalt priset för. Det blev tydligt för många tusen människor att det gå inte att leva orent, i synd och samtidigt följa Jesus. Det finns kraft till att leva kompromisslöst och det finns förlåtelse för allt som varit skenheligt i våra liv. Det finns en dom över synden i oss som leder till omvändelse. Det gäller de klassiska slagfälten pengar, sex och makt men det blev också tydligt att tiden för ljumenhet nu är över. Det är inte längre en möjlighet om någon eller något i oss trott det.


Efter omvändelse kommer eld! Jag tror att vägen under året som kommer blir en väg i eld, Guds eld. Den förtär och renar men den kommer också att ge ljus så att Sverige kommer att se. Tiden då vi famlar i mörker är över då ljuset kommer lysa klart. Alla skall se det!  Gud reser upp en generation genom eld. En generation som han märker med sitt märke. Herrens egendom och som kommer att gå rakt fram. En Elisageneration som föds ur en erfarenhet av eld. Hängiven och utan rädsla kommer den generationen att vara beredd att ge sitt liv för Herren och för människor.  Det var ett starkt budskap om en generation som inte älskar sitt liv mer än Jesus och som kommer att följa honom oavsett vad det kostar, följa honom till det yttersta priset av sitt eget liv. Denna armé, den profetiska elisagenerationen kommer att förlösa kyrkan i vår tid och församlingen kommer att följa Herren till jordens yttersta gräns./Hans



torsdag 21 juli 2016

Lyft blicken och se

Under de senaste veckorna har världen på nytt skakats om. Terrordåd, statskupp, inbördeskrig, dödsskjutningar mot poliser, listan kan göras längre än så.  Många av de bakomliggande orsakerna till våldet ser vi ingen lösning på och experter konstaterar i tv-sofforna att det har hänt förut och det kommer att hända igen. Vi lever i en tid av ytterst instabilitet och stora omvälvningar sker hastigt och beslut och handlingar i en del av världen får mycket snabbt världsomfattande konsekvenser.  
Det som slår mig är den blindhet som uppvisas och brist på urskiljning. Det är som om lagen om sådd och skörd, något av de mest elementära när det gäller urskiljning, inte längre finns med i förståelsen av vad som händer. Inte heller Jesus ord om att ”på frukten skall ni känna igen dem” (Matt 7:16) verkar ha någon tyngd i det offentliga samtalet.   
Att man inte kan förstå det andliga skeendet eller historien utan upplysning av Guds Ande behöver vi kanske inte förundras över men problemet är när kyrkan inte förstår. Kyrkan som är kallad att vara jordens salt gör världen en otjänst när hon blir en spegel av samtiden. Vår kallelse är att reflektera Guds rike och ljuset från Jesus Kristus i en mörk värld. Om kyrkan, som också kallas lampan på väggen, av Jesus inte skiljer sig från kulturen blir ju allt mörkt. (Jfr Matt 5:13ff & 6:22f) Gud har påmint mig den sista tiden om vikten av andlig urskiljning och att inte dras med i det som händer.  Vi hade texten om den vise mannen som byggde sitt hus på klippan, förra veckan som evangelietext. Matt 7:24ff och med all tydlighet talar Jesus om stormarna som kommer att komma och vad som gör att huset kan bestå.  Vi måste bygga huset på klippan, en säker grund. Höra och göra Herrens ord är det avgörande!

 Det andra som Herren talat om är att söka sig framåt på de gamla, beprövade vägarna.  ”Jesus är Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6 och den vägen är inte bred, inte enkel att följa men avgörande för att hitta rätt. Kyrkans erfarenhet alltifrån apostlarnas tid är att det finns en grund som vi kan bygga på och det är bekännelsen att ”Jesus är Messias, den levande Gudens Son”. (Matt 16:16) På den bekännelsen byggs kyrkan och kring den bekännelsen finns ett löfte att ”helvetets portar inte skall få makt över den”.  Jesus, Guds Son och Jesus, Guds Ord är det som ger oss ljus i en mörk tid. ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12) Det är inte så komplicerat utan ganska självklart. Pröva allt utifrån Bibeln, bygg på apostlarna och profeternas grund och gör det Jesus säger.


Den profetiska tjänstens primära uppgift är inte att avslöja mörkret, det kan alla se, utan att visa på vad Gud gör idag och uppmuntra människor att ta emot det och börja handla i enlighet med det.  I ett första skeende kan vi se över världen och titta var kyrkan växer i antal, mognad och kraft. Det är i första hand inte i västvärlden utan i tredje världen.  Låt oss vända om från det som inte fungerar, det som inte ger växt och lära oss av dem som växer.  När det är sagt låt oss försöka urskilja om det finns ord för just dessa dagar och som vi känner igen är från Herren, så att vi kan på hans tilltal gå in i det.

Tre ord har jag med mig nu Juli månad.
Det första handlar om att när det är som mörkast är vi också närmast gryningen.  Jesus talar i bilden av födslovärkar. Det är som när en kvinna som skall föda. (Jfr Matt 24:8) Eftersom jag är på väg att bli morfar lever den bilden tydligt för mig. Födelse är en förvandling som inte går att hejda och som förvandlar förutsättningarna för omgivningen och det som varit fördolt blir synlig. Det som anats blir plötsligt verkligt och levande. Gud gör något nytt med sin församling i dessa dagar. För den som förbereder sig, samarbetar och lever i väntans tider är lidande inte något som ger uppgivenhet utan ett tecken på att tiden är inne.

Det andra är att nu för Guds Ande oss in i en ny nivå av mognad och erfarenhet av Guds rike. De ord som Gud talat och som legat och växt till sig i oss, ibland under frustration och ibland fördolt och bortglömt nu kommer till liv. Tiden är inne! Jag tror att detta gäller både på personliga plan men också för församlingar. Det är spännande tider vi lever i men också tider av stora andliga förändringar och det är mycket som det nu är tid att släppa som vi inte kan bära med oss in i framtiden. Mycket som varit vår trygghet och ”värld” kommer vi att behöva släppa. Gud kommer att leda oss in på okänd mark där vi blir på ett nytt sätt beroende av honom. Vi kan inte gå den vägen eller göra det i oss själva men med Andens hjälp och på Jesu ord kan vi gå. Vad skulle det innebära för dig, för församlingen och för samhället om de profetiska ord som Gud talat till dig nu skulle gå i uppfyllelse? Det är detta vi nu får sträcka oss emot.

Det tredje tilltalet är att de förlorade sönerna och döttrarna i Guds familj nu skall återvända hem. Väckelsen som kommer börjar med Guds hus. Det gäller omvändelse men det handlar också om förstlingsskörden när fälten vitnat och mognat till skörd. Förlorade söner och döttrar kommer att vända tillbaka. Barn som dragit ut i världen och som vänt fadershuset ryggen och som har dansat efter världens melodier och ”levt livet” och som i dessa tider av skakningar, (hungersnöd), inser att det inte kan bli mätta, inte hittar sig själv där de är. Guds Ande kommer att ge dem drömmar och bilder av vad Guds rike verkligen är. Gud kommer att dra människor fjärran ifrån. Från främmande länder, i det andliga landskapet, kommer människor att börja söka sig hemåt. Med en hunger efter det som är på riktigt. Det som är verkligt. Det som är Gud. Den församling som bär Guds närvaro och verkligt andligt liv kommer att få välkomna dessa förlorade men också utmanas. Det är det som man inte fann i världen man nu frågar efter. Den kyrka som tror att vägen är att anpassa sig efter denna världen kommer inte att attrahera men den församling som bär Guds närvaro kommer att kunna välkomna människor från när och fjärran. /Hans


tisdag 5 juli 2016

För den här världens skull



Vi har just avslutat årets New Wine konferens i Vänersborg under temat ”För den här världens skull”. Det känns som om konferensen är en tydlig del av det skifte som håller på att ske med kyrkan i vårt land. Jesus står utanför kyrkans väggar och kallar på oss. Gud har talat starkt om att vi behöver ha ett förvandlat hjärta att se och älska det som Gud älskar. När Guds rike går fram i vårt land innebär det stora förändringar, i vårt sätt att vara kyrka och framförallt i riktning. Det finns en sändning ut och i det också en ny angelägenhetsgrad, en ny prioritering. Jesus kom för att söka det förlorade, hela de sjuka ,befria de fångna... 
Det brinner en glöd som Jesus har tänt som vi får tändas av och formas av. I det första gryningsljuset kom han till lärjungarna vid Tiberias sjö. (Se Joh 21) Det var när natten gick mot sitt slut som han uppmanade lärjungarna att lägga ut näten på nytt och att göra det efter hans instruktioner. I en skakig och orolig tid och där många bara ser mörkret börjar församlingen skymta Jesus och höra hans röst på ett nytt sätt. Där börjar också den sista tidens stora skörd. Profetisk mognad, trons lydnad och att slänga sig överbord och rusa mot Jesus. Petrus reaktion vid sjöstranden är en profetisk bild av den sista tidens kyrka. Det är så tydligt att detta har börjat nu.

Han har gett oss hopp för det förlorade. Tänt en ny passion för den värld som vi så ofta dragit oss undan. Gång på gång har budskapet varit att vi är kallade att förvandla världen – samhället och kulturen genom Guds kärlek och kraft. Det har varit ett frigörande tilltal som uppmuntrat oss. Det är inte svårt utan ganska enkelt. ”Säg hej till människor som vi möter” och veta att Guds närvaro som finns i oss alltid vill välsigna och möta människor med det goda. Genom att se, möta och relatera till människor i vardagen sprider vi Guds rike.”Var vänlig” var ett annat starkt budskap som alla kan ta till sig och börja praktisera. Jesus kallar oss till lydnad och en självuppoffrande livsstil. Vi kommer att möta motstånd, förföljelse och lidande det är inget annat att räkna med. Vi kommer att föras ”dit vi inte vill”, Joh 21:18, men med ett Guds rikes perspektiv, ett evighetsperspektiv väger dessa omständigheter lätt.


Under konferensen fick många möta Jesus till frälsning, befrielse, helande, förnyad kallelse och hopp. En stark gudsnärvaro som kommer att märkas av i vårt land. Innan konferens fick någon en bild av eldströmmar som strömmade bakifrån och fram genom gångarna i hallen. En bild som talade om att Gud ville drar människor till sig och någon annan såg människor med iver tränga sig fram. Efter dessa dagar kan jag bara konstatera att det blev så. Över 1000 människor, har betjänats varje dag och det fanns en frimodighet och hunger som var av en ny intensitet.  Jag tror också att alla vi som dragits till glöden också kommer att strömma som lava ut i landet. Var vi går fram kommer det att börja brinna och var vi än stannar kommer landskapet att förändras som vid ett vulkanutbrott. (Lite lustigt att Island samtidigt har gått så bra i fotbolls EM och att fansen gjort vulkanen.)


Det är ett ”Awakening” moment över Sverige nu. En kvinna såg i slutet av vår konferens en bild av Sverige med Guds regnbåge över landet. En bild av att Guds löfte infrias och hon såg hur Gud börjar ge drömmar och visioner runt om vårt land för vad han skall göra.  Vi kan förvänta oss att Herren laddar ner sin agenda, sin plan i sitt folk. Det utmanar mig att söka Herrens tilltal men framförallt att ta tillvara på drömmar och visioner som kommer så väl dag som natt.


Under lovsången så fanns det i år kreativa inslag i tillbedjan, konst, måleri och dans. Kvinnan som dansade på scen under hela konferensen var ett profetiskt budskap. Gravid och samtidigt graciös vittnade hon om att något nytt håller på att ske i vårt land. Ett Guds ingripande, ett nytt liv som kyrkan som mamma är satt att föda fram, ta emot och ge till den här världen. What an amazing time we are living in!
/Hans

onsdag 15 juni 2016

Älska din stad och älska dina bröder och systrar i Kristus!

Den senaste månaden har jag besökt Tanzania på semester, Rom på tjänsteresa och samtidigt stått mitt i ett andligt slagfällt i församlingen.  Med djupt allvar kan jag konstatera att det har varit fantastiskt att se vad Gud gör och höra han tala på många olika sätt samtidigt som det har varit fruktansvärt att se vilka konsekvenser syndens och dödens makt kan få ibland oss.  Både i Afrika och här hemma har jag fått se Guds rike växa och människor ta emot Jesus till frälsning genom dop och tro. Det finns inget bättre och himlen gläder sig.  Gud bekräftar det vi hört honom tala om att det är tid att kasta ut näten till fångst. Vi är i början av något mycket större än någon av oss anar. När sillperioderna kom utefter kusten historiskt sett så innebär det stora förändringar ekonomiskt, socialt och kulturellt. Samhällen och industri flyttades och den ekonomiska blomstringen följde fisken.  När jag ser alla fiskarna som står längs kajkanterna nu på försommaren och drar makrill så tänker jag – alla som vill kan få och alla kan äta sig mätta. Men för att få fisken måste du vara där den är, ha utrustningen och avsätta tiden. Det handlar inte så mycket om skicklighet och kunskap som prioritering. Det är alltså nu det är tid att dela evangeliet och att göra Gudsrikets gärningar.  Tiden är inne! Guds rike är nära!

Samtidigt så har jag i möte, samtal och bön med människor från den Tanzaniska Lutherska kyrkan, Romersk katolska kyrkan och pingstvänner från Sverige blivit påmind om något väsentligt.  Gud har gett oss olika gåvor i Kyrkan och de olika traditionerna gåvor som är till för hela kyrkan och för hela världen. Det finns rikedomar och skatter långt över vad vi behöver och kan göra bruk av och som kommit i skymundan eller lagts undan p.g.a. av splittring, avundsjuka och maktkamp. När Paulus talar om de andliga gåvorna och tjänsterna i första Korintierbrevet så ger han oss kapitel 13 som nyckel. Kapitlet handlar om kärlek och alla gåvor som Gud ger kan gå förlorade om kärleken saknas.  Eftersom den helige Anden är Guds kärlek i personlig gestalt så är det omöjligt att växa, mogna eller få mer av Andens liv och kraft om kärleken inte finns där.  Kärleken till Gud, till församlingen, till nästan, till fienden… När vi älskar öppnar vi oss för Guds gåva. Därför är enhet något som tillhör Guds väsen. Det är målet för Jesus försoningsverk och det är i enhet som den sista tidens stora väckelse och församlingsförnyelse kommer att ske.”är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.”  (Joh 4:23)
Enheten i Kristus är alltså helt avgörande och grundläggande.  Det  är detta  som Paulus talar om när han säger att det är på apostlarnas och profeternas grund  församlingen är byggd Ef 2:20 och 4:13. Det är denna klippa, Kristus, som Petrus bekännelse utgår från och som Jesus profetiskt talar om skall ge kyrkan skydd mot dödsrikes portar. (Matt 16:16ff) Jag har en bild av det himmelska Jerusalem där troende kristna från hela historien, alla traditioner och världens alla hörn skall tillsammans tillbe Jesus. Det kommer inte bara att hända utan det föregås av skeenden i vår historia. Där profetordet talar om hur nationerna skall komma och tillbe på Guds berg.  Jesus själv talar om templet som ett ”bönehus för alla folk”. Detta tror jag konkret har med landet Israel och staden Jerusalem att göra men också som Jesus säger till den Samariska kvinnan att tiden

Alan Scott som besöker New Wine om några veckor talade om sin församling i Nord Irland. Han sa i en intervju i Världen Idag att hans församling är 60 000. Därför att de är kallade att älska alla människor i staden. Genom att älska och konkret betjäna alla människor på den plats där de är har Andens gåvor förlöst, helande brutit fram och platsen är nästan en vallfärdsort för trasiga och sjuka människor. Älska din stad är hans budskap till Sverige.  
Om vi är kallade älska syndaren och göra gott mot dem som är vår fiende hur mycket mer behöver vi då inte älska våra bröder och systrar i tron. Det finns en fattigdom i församlingar där man stänger dörren för Guds handlande i andra sammanhang och traditioner och det finns en väg in i det Gud har bestämt för vår tid. Det är sida vid sida i kärlek. Det innebär inte att vi behöver hålla med om allt eller tycka lika men det finns en ovillkorlig kallelse till att tjäna, älska och dela livet i Guds rike med varandra. När Anden föll på pingstdagen, väckelsen bröt ut, under och tecken blev tydliga överallt i församlingen, motstånden och förföljesen följde så står det att ”de var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt” (Apg 4:32)

Tiden är inne att agera. Tiden är inne att frimodigt göra Jesu gärningar, alltså  göra det han gör, som han gör det och där han gör det. /Hans

onsdag 11 maj 2016

Till ett stort uppdrag ger Herren stor kraft




Under Kristi himmelsfärds helgen anordnade vi ledarretreat med temat den profetiska församlingen. Vi var bokstavligen under en öppen himmel under fyra dagar. Vi hade med oss Elia och Eliatjänsten som tema och Gud påminde oss om att det nu är tid att gå. Vid flera tillfällen blev det klart vilken auktoritet och kraft som Gud anförtror åt församlingen i vår tid. Församlingens profetiska kallelse innebär att få makt att stänga och öppna himlen. I Elias tjänst var det uttalat. ( se 1Kung 17:1) Det innebar att både regn, som står för liv och välsignelse, föll på Elias befallning men också eld – Guds Ande och kraft. Under den första delen av 2016 har vi fått vara med om en enastående tillväxt här i Lysekil och Gud har betonat att vi står inför en stor fångst. (Se tidigare Navigera) Men till ett stort uppdrag ger Herren också stor kraft. 
När jag vaknade idag så visade Gud mig på ett bibelsammanhang som jag delade i kvällens mässa. När Elia sänds ut på nytt, från Guds berg Horeb, för att smörja en efterträdare, så sänds han till Elisa. Elisa får be om vad han vill, säger Elia och Elisa ber då om en ”dubbel arvslott”. Se 2 Kung 2:9 Elia svarar honom att ”om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så.” v.10

”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisa såg det…” v.11

Gud gav honom gåvan av kraft men scenen finns med från helgen som ligger bakom oss. Lärjungarna såg Jesus himmelsfärd och fick uppmaningen att vänta på kraft ifrån höjden. På pingstdagen kom dånet av en stormvind och eld ifrån himlen när den helige Ande föll över lärjungarna. (Se Apg 1-2)
Gud talade till mig om sambandet mellan dessa två händelser. Jesus talade om att ”ni skall göra gärningar som jag, ja ännu större” Joh 14:12 när den helige Ande kommer. Det finns liksom en dubbel arvslott för kyrkan när hon ser Jesus himmelsfärd. 
Kraft finns nu tillgänglig för församlingen och den kraften är nödvändig för att Guds rike skall bredas ut i Sverige idag. Herren talar om en tid av övernaturlig, himmelsk kraft. En tid då under och tecken kommer att bli vanliga ibland oss. En tid då den profetiska tjänsten kommer att smörja många människor och sätta dem i rörelse. En tid då det kommer att vara lätt att höra Herrens röst och vi kommer att få erfara nya dimensioner av skärpa och kraft i Guds tilltal. En tid då det profetiska tilltalet kommer att föra med sig uppenbarelse till församlingen och till vårt folk. Det är tid för det så därför ber vi och talar ut att himlen skall öppnas - Kom Helige Ande!



Ann, en kvinna i vår församling, delade en bild under retreaten. Det är en bild som växt fram under några år men som nu håller på att fullbordas. Jag återger delar av den här med hennes tillåtelse och med några av de tolkningar som Herren gett henne.

Konungen red en vit häst i striden för att synas och Gud visade att vi skall bli som stridshästar. Församlingen är som den vita hästen och Jesus Konungen förbereder sin församling – hästen för striden. I bilden klappar och smeker Jesus hästen på halsen och bogen för att hästen skall få förtroende för sin herre och att de skall lära känna varandra.

Vid ett tidigare tillfälle när Ann var i bön för ungdomarna visade Gud henne att ungdomarna är som hovarna på hästen. Snabba, bär mycket, kan gå på ojämn mark. Talesättet ”utan hovar ingen häst” talar om något viktigt här. Utan ungdomar ingen församling. Hovarnas uppgift är också att pumpa tillbaka blodet till hjärtat. Hovarna är också känsliga och kan bli sjuka om hästen äter fel mat. Församlingen måste få rätt näring annars kan det bildas gifter i hovarna som ger fång. I värsta fall måste hästen avlivas. Vad vi äter är viktigt för ungdomarna…

Jesus förbereder hästen för striden. På Kristi himmelsfärds dagen såg Ann att Jesus fortfarande står vid sidan om hästen. Men nu är tid att sadla och göra i ordning den. En väpnare smyckade och förberedde den och väpnaren var den Helige Anden.  Anden bar fram ett mycket vackert schabrak, ett täcke som läggs över hästen under sadeln. Det var utsmyckat med rubiner, guldtråd på röd botten och mängder av ädelstenar. Den Helige Ande smyckar församlingen med sina gåvor. Gåvor värde en Kung att rida på. Det är tid för honom att sitta upp.

I nästa bild sitter Herren redan till häst och bakom hästen var det som en stor här. Det var änglar som skyddade hästen – en härskara. Hästen stod på ett berg och hela slänten och dalen var full av änglar.
En stridshäst tränas att bli ”ett” med ryttaren. Att ha fullt förtroende för sin ryttare och att vara så känslig att den följer minsta tyngdförflyttning hos ryttaren. Dit ryttaren ser dit går hästen. 
Stridshästar gör allt för sin Herre av egen vilja inte av tvång. I striden måste det finnas ett ömsesidigt förtroende.

När jag hörde denna bild berättas för mig så rörde det sig i min ande. Jag har under våren hört om sluttidens stora väckelse. Skörden som står mogen. En miljardskörd för Herren. Det är tid att hämta kraft och börja gå in i den tjänsten./Hans


måndag 4 april 2016

Kungsfiskaren en bild av den säsong vi nu påbörjat?

Förra veckan var jag i fjällen och åkte skidor några dagar.  En dag talade Gud till mig i en bild där jag såg en Kungsfiskare. Det är inte ovanligt att Gud talar genom bilder från skapelsen och genom att påminna om djur och fåglar har vi ibland kunnat identifierat tjänster, gåvor och andliga skeenden. Gud talar genom det som är viktigt och intressant för oss och som jägare och fiskare är detta vanligt för mig. 

Jag fick för mig att denna lilla fågel har att göra med den säsong som vi nu är på väg in i. Det kändes som om flera pusselbitar föll på plats och de tilltal som vi levt med ett tag och dessa tankemönster som växt fram inom mig fick nya dimensioner. Förra veckan hade jag sammanfattat en del av dessa tilltal i Navigera och de handlade om fiske, fångst, båtar och källor. 
Bilden av att vara en Kungsfiskare tilltalade mig, en Kungens fiskare eller den främste bland fiskare. Det fick mig att fråga Herren efter uttydningen. Jag tror att denna bild kommer att få vidare förklaring och att jag kommer att leva med den över tid. Jag vill försöka att sortera några av dessa tankar och dokumentera de första reflektionerna redan nu.

Några tankar kring denna märkliga fågel.
1.     
1.  Kungsfiskaren är en utmärk fiskare som har precision i sitt fiske. Jag tror att vi kommer att få se en ökad profetisk skärpa nu. Kungsfiskaren tar byte både under och över ytan och att ha förmåga att gå på djupet och under det ytliga kommer att vara viktigt..

     2.   Kungsfiskaren är en färggrann och mycket vacker fågel. När ljuset strålar på den lyser den av härlighet. Guds härlighet har med denna säsong och det nuvarande skeendet att göra. Församlingen kommer att, i sin mångfald och färgprakt, stråla av Guds härlighet. En härlighet som är oerhört attraktiv och människor kommer att dras till den. Det är här som den profetiska kreativiteten kommer att få en förnyad och utökad betydelse. 

3.     3. Kungsfiskaren är i stor utsträckning monogam och trogen sin partner genom livet. Det är en bild av att en ökad profetisk skärpa förutsätter en ny trohet hos Guds barn.  Troheten handlar både om trohet till Gud och till Guds Ord.  Men jag tror också att troheten mot församlingen också kommer att växa. Trohet till vårt uppdrag, vår tjänst i församlingen och en större överlåtelse till gudstjänsten. Det kommer att vara viktigt att vara med när Gud möter sitt folk. Jag tror också att det kommer att bli än viktigare med trohet i äktenskap. Jag har en känsla av att den helige Ande kommer att förnya kärleken i äktenskapet och en vilja att tjäna och prioritera varandra i äktenskapet. Äktenskapet mellan man och kvinna är en bild i bibeln för relationen mellan Gud och hans folk. När Gud förnyar förbundet, förökar sin härlighet ibland oss och kommer med ny längtan och ny lust kommer detta också att förnya våra äktenskap.
 

4.     
4.  Vi har börjat identifiera källor som finns i församlingen och som nu ligger öppna och strömmar fram. Dessa källor av levande vatten är Kungsfiskarens naturliga miljö. Det är i denna miljö som församlingen kan röra sig fritt och i vattnet finns också kraft och ny energi. Att dyka i dessa källor förnyar församlingen och det är i dessa källor som vi kommer att få blick för och hitta fångsten. Strömmande vatten renar och dess droppar ger fjäderdräkten ett särskilt skimmer till Kungsfiskaren.

En sista reflektion handlar om de stora fiskstimmen som finns inom räckhåll. Kungsfiskaren påminner oss om att fisket sker också fisk för fisk. Precisionen är viktig och varje människa är viktig för Herren och fullständigt unik. Även i tider av väckelse är det en efter en som fångas av Guds kärlek och en efter en som omvänder sig till Jesus och bekänner honom som Herre och Frälsare. Jesus säger "Följ mig och jag skall göra er till människofiskare" (Matt 4:19)/Hans







tisdag 29 mars 2016

Hur lever vi i ljuset av påsken

Sitter just nu i fjällen och tittar utöver ett snöklätt landskap och funderar över de sista veckornas händelser. Vi har haft en fantastisk påskvecka i Lysekil. Guds Ande har varit påtagligt närvarande och Gud har lett skeendet och vi har profetiskt fått försöka att följa med. Ju längre in i påskens drama vi kom desto tydligare har det stått klart för mig att det inte finns någon väg tillbaka.
Vi lever nu i en ny situation, i en ny säsong och vägen går framåt. Det är inte tid att se tillbaka, längta tillbaka eller att försöka stanna kvar. Det finns en väg och den är framåt! Det finns något definitivt över allt Jesus gör. Efter intåget i Jerusalem fanns det ingen väg tillbaka utan korset var fr.o.m.hosianna ropen så att säga redan rest.Tiden var inne och ingenting kunde vrida klockan tillbaka. När Jesus uttalar "det är fullbordat" brister förlåten i templet och vägen är för alltid öppen, genom tron på Jesus, till Fadern. (Joh19:30, Matt 27:51) Likaså är den tomma graven ett tecken på att Herren ställt en dörr öppen som "ingen kan stänga" (jfr Upp 3:8). Vi har fått se, genom den helige Ande, hur Herren rullat bort stenen och kastat bort den från öppningen och att det inte bara handlar om graven utan också att Guds källor genom Jesus verk är blottlagda och helt öppna. Jag återkommer till det lite längra fram men jag vill dröja kvar lite vid att inte se tillbaka. Det finns något väldigt viktigt i det.
Den första påskmåltiden i Egypten skulle ätas under det att folket var resklara, beredda till uppbrott. "Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen". (2Mos 12:11) Jag tror att vi som församling behöver vara redo för uppbrott och ha beredvillighetens skor på oss så att vi snabbt kan göra det Jesus kallar oss till. Det finns tid då vi skall vänta men detta är inte en sådan tid! Det är en tid då omedelbar lydnad är påkallad, ja en tid då det måste sitta i "ryggmärgen" att göra Jesu gärningar när tillfället erbjuds. När vi ser öppningen! När Israels folk kom till Röda havet var budskapet "Säg till Israels barn att de skall dra vidare". (2Mos 14:15) Den befallningen åtföljs av uppmaningen till Mose att "Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det" (v.16)
Jag tror att Herren den här påsken har givit oss en ny stav, som vi skall hålla redo, som alltid skall vara med och som ger oss en ny dimension av andlig auktoritet. Den bereder och öppnar vägen framåt, mot det Herren talat och in i hans löften. Här finns det en Gudsrikesprincip som Jesus lyfte fram "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rke". (Luk 9:62). När vi i påsk har döpt ett par före detta muslimer står detta klart. För dem finns ingen väg tillbaka utan bara framåt. När vi förättade dessa dop på påsknatten så fick vandringen från mörker till ljus, från död till liv en ytterligare dimension. Det intressanta var att det stod ett gäng människor efter mässan och sa - Vi vill också gå den vägen. Vi vill döpa oss. Vägen är öppen och människor kommer i mängder att gå den - Gud kallar och drar i många och uppmanar dem att "dra vidare" och gå igenom Röda havet och det kommer inte att finnas någon väg tillbaka.
Det finns två profetiska bilder som funnits med under 2016 som jag är övertygad om har med den nya säsong som nu är. Vi frågar oss vad skall vi nu göra framöver och hur ser den öppna vägen ut? På New Wines ledarkonferens i mars så blev det klart att Gud kallar Skandinavien tillbaka till sig. Det finns en väckelsebasun som ljuder över norra europa och som nu väcker församlingen och kallar henne till att bli redskapet för nästa våg av Gud. Den väller in över vårt land nu.
En man delade en dröm för oss om hur han hade sett havet glimma som av silver. I drömmen hade han hört en röst som sa att en ny sillperiod var inne. Då såg han hur silvret var mängder av sill. Detta åtföljdes av en vision lite senare av en nybyggd hamn men nybyggda fiskebåtar men som saknade besättning. Dessa var redo att ge sig ut efter sillen. En kvinna med profetisk gåva målade för någon månad sedan en tavla av en fiskebåt som stävar ut mot horisonten och dessa tilltal har blivit en stark bekräftelse för mig. Allt är redo och förberett men Herren frågar efter besättningen. Församlingen behöver lägga mycket åt sidan, göra nya prioriteringar och vara på tårnan så att sillen kan bärgas. Det är nu som den är här!


 Det andra tilltalet kom till Lysekils församling under kursen om "dreams and visions" i november. Den har legat till sig och kommit till liv den senaste månaden och jag tror den har med påsken i år att göra och att detta är ett missionens år, 2016. Tilltalet handlar om källor som bryter fram i kyrkan. Dessa urgamla källor friläggs nu och "locket" eller "stenen" har Gud flyttat bort, likt gravstenen, så att alla kan se och dricka. Jag har fått för mig att det är sju källor men under fastan så har Herren visat på fyra av dem. Dessa fyra har öppnat eller frilagts under påskveckan och finns för alla. Likt kvinnorna på väg till graven har jag undrat hur vi skall kunna komma åt dem och hur dessa skall kunna friläggas, men jag tror att Gud gjort det helt utan att vi kan förstå det. Vi får likt kvinnorna förundras över att stenen är borta och vi börjar ana att något nytt håller på att ske.

De fyra källorna som vi identifierat har med försoning, renhet, helande och Guds härlighet att göra. Utan att tolka in för mycket tror jag att dessa källor är nödvändiga för att vi skall bli det Gud vill att vi skall vara och för att han skall kunna använda oss som "sin besättning". Alla dessa källor tror jag har med påsken och uppståndelsekraften att göra.
1. Försoningens källa innebär att vi kan lämna det gamla bakom oss. Vi behöver inte längre vara slavar under det förflutna, varken våra egna eller församlingens misslyckande. Det finns i korset ett kryss över det gamla och som ger oss full frihet.
2. Renhetens källa ger oss kraft att leva i Guds vilja. Den ger en längtan efter ett rent liv och den ger en bild av hur det livet ter sig idag. Den källan ger kraft att leva annorlunda, att leva ett Gudsrikesliv och har man väl smakat det vattnet blir denna världen med dess begär, orenhet och drömmar inte längre attraktiv. Den som dricker det vattnet som Herren ger vill inte längre ha det gamla vattnet och blir inte heller törstig efter det. (Jfr Joh 4:14) 
3. Helandets källa - I påskveckan har många människor kommit till den källan och druckit. Inte främst för eget helande utan för att utrustas för att betjäna andra med Guds helande. En strid ström av människor har druckit, blivit smorda och fått förbön för att stå i helandetjänst. Vi kommer att få se en stor skillnad framöver då denna längtan och bön ger frukt för Guds rike. Det har funnits med oss över tid att giganterna eller jättarna skall falla. David gick emot Goliat i Herrens kraft och vi kommer att få se de dödliga och skrämmande jättarna falla och fiende hären ligger då öppen för plundring. Vi kommer också att se de döda eller ofruktsamma bli levande och fruktsamma. Jag tror att vi kommer att få se döda kroppsdelar få liv, borttagna eller förlorade kroppsdelar nyskapas och jag tror att vi kommer att få se graviditeter där diagnosen varit sterilitet etc. Detta har en konkret och fysisk tillämpning men vi kommer också att få se det i en andlig dimension. De döda benen kommer genom profetord att bli en arme av liv. (Jfr Hes 36 och 37) Det är den dimensionen vi talar om nu. (Se också Navigera 8 februari 2016 "Jubla du ofruktsamma")
4. Den sista källan, av de som vi ännu identifierat, är härlighetens källa. Denna källa kommer att föröka Guds härlighet i oss och i Guds hus. Tillbedjan kommer att dra till sig nya dimensioner av Guds härlighet. Ännu har vi inte sett det Salomo såg vid tempelinvigningen eller det som fyllde Mose när han steg ner från Sinai. Församlingen i den yttersta tiden kommer att vara fylld av en härlighet som överstiger det. Inget av det hade med Salomo eller Mose och deras gärningar att göra utan handlade enbart om Gud. När församlingen ser och förstår hur den Ande som finns i oss och bland oss är samme Ande som uppväckte Jesus ur graven, kommer tiden att vara inne för församlingen att stråla som världens ljus. Detta blir som när lysbåten lockar sillstimmen till sig och vadbåten kan kasta vaden och hiva in fångsten. Nu är tid att gå framåt i lovsång och att inte släppa Jesus med blicken. Jag ber att ni alla skall få en välsignad tid i ljuset av Jesus uppståndelse./Hans